No one can save me the damage is done
Idag har jag hunnit med alldeles för mkt. I morse steg jag upp skrämmande klockan åtta! Sedan drog vi till Luleå. Jag gick och sökte febrilt efter en jack aoch höll på att dö i trängsel. Hittade Emelle mitt i allt också. Sedan var jag tvungen att dra hem med bussen till Boden för att klippa mig. Sen gick jag på jakt i hela stan efter toningar i hela jävla stan och när jag väl hittar skiten så funkar det ändå inte att få ljusare. Så nu ska jag ha förfärligt hår resten av livet, det bestämde jag. Sedan fortsatte jag nöta barnfilmer (igår gjorde jag bort vad heter den ni igen... Snövit ja, och i morse Heidi samt Black beauty. Till sist såg jag Den lilla sjöjungfrun, så bra!! Ursula bara: "Den lilla slynan!" HAHAHA). Alla planer var så grymt fixade inför nyår, men som sagt blir det ju alltid nån skit. ALLTID! Är det typ omöjligt att det inte blir det? Ja, tydligen är det ju det. Fan ta skit. Alltid är allt så himla bra också blir det så här. Finns inte så mkt att göra åt det såklart. Sånt är livet. Men det vill jag inte. Och det stod tom i mitt astro att jag hade fem plus på festhelg! Nä! Detta måste lösas snarast. Vad är reservplanen. Hmm, kanske hos mig efter allt? Mamma är ju inte ett jävla bra stöd heller: "Ska ni dricka?" Snack aom förtroende. Bara anta sådär. Usch vad sur jag blir. Bara för att jag inte vill ha folk hemma om jag ska bjuda över några. Desutom har jag inte varit ensam på typ ett halvår. Jag hatar inte att vara hemma ensam så mkt. I ärlighetens nanm tyckte jag att det var ritkgit jävla skönt att slippa alla jävla människor!