Hopeless case of a kid in denial
Igår så var det då arbete igen. Grymt trist. Drog till pojken och duschade efteråt. Fick långa hans kläder, jag var hur het som helst, mohahaha. Sen drog vi till mig där jag åt och sen åkte vi till minigolfen där Frippe och Johan jobbade. Det var trevligt. Var en übergullig valp vid namn Melvin som höll på att sätta på Chille och bet Johan på näsan. Sen drog jag och Chille till mig där vi såg TV tills Johan och Linus kom förbi helt oanmälda, man vet ju faan aldrig vad som had ekunnat pågå. Men sen hängde vi vid TV:n och Johan fes på en gosedjursigelkott som han sedan tryckte upp i ansiktet på mig. Jag var varken imponerad eller road av denna handling. Snarare äcklad som faan. Sen tyckte han att det började lukta sockervadd. Sen drog Linus och Johan iaf och lämnade mig och historieberättaren kvar. Jag fick också berätta en historia. Den skulle at tio minuter men det blev en halvtimme. Sen var me tvungen att sova, trött som faan. I morse vaknade jag av att väckarn ringde ch jag gjorde mig klar som vanligt. Sen då jag skulle gå insåg jag att klockan var tjugo i åtta och inte tjugo i sju. Med tanke på att jag börjar sju så var nåt vädligt fel med det. Jag hade ställt väckarklockan fel. Jag skolkade från jobebt och sjukanmälde mig och fortsatte sova. Sen vaknade jag och så har jag solat och ätit glass. Ska till minigolfen snart också. Niice. Pallar faan inte två veckor till på det där mördarjobbet med puckade människor. Fuck them. Har iaf fått tillbaka min vöska med allt i den, haha. Den var hos farbror polisen. Till den som lämnade in den svarta lilla väskan med en pin som det stog "I love Norrländskt" på, som knappast läser detta, TACKTACKTACK! Uppskattar det verkligen kan man väl påstå.
En månad, älskar dig gubben <3
En månad, älskar dig gubben <3
VAD TYCKER DU, SÖTNOS?
Trackback